Radical Polish Ansambl

Skivtiteln betyder ”okänd by”. Åtta gamla foton medföljer i vinylfodralet och visar en stilla tillvaro från flydda tider på landet. En tillvaro numera rätt okänd även på den polska landsbygden kan jag tänka, men kanske inte lika avlägsen som här. Skillnaderna mellan stad och land är på många sätt större i Polen än här, även vad gäller politiken.

Radical Polish Ansambl är sex violinister och en slagverkare som försöker sammanfoga nutida konstmusik med folklig musik av olika slag (de har gjort liknande kopplingar med andra källor också, som med musik från Indien till exempel). Det nutida klangspråket är musikernas skolning och ursprungliga hemvist (så låter det). Det folkliga har de på olika sätt fått från traditionella musiker. Med detta i sitt bagage har de sedan kollektivt skapat åtta nya stycken som inte pendlar mellan polerna folk och nutida, utan är en sammanknådning där de specifika elementen från respektive genre inte helt går upp i skapelsen, utan fortfarande kan urskiljas. Ibland lutar det lite mer åt det ena, ibland lite mer åt det andra, här och var hetsade av punkiga slagverk. 

Inledande stillsamma Zaranny uppvisar en sofistikerad melodiväv hos fiolerna, en lust att spela samman, medan den följande Prostaki stampar in en smula stabbig lustiger dans. Sådär växlar musiken, i såväl komplexitet som i rytmik, de drivande numren saknar det dansanta gunget och elasticiteten, trummorna antyder i stället en brådska, och verkar till och med klinga av en smula ångest. 

Så detta är helt tydligt inte någon dansmusik, det är något annat de är ute efter, inte bara att bana nya vägar för finkulturen. Kanske vill de hitta kopplingar för att locka en mer blandad publik i det polariserade Polen, en publik som annars inte träffar varandra särskilt ofta. Om de lyckas? Man kan hoppas, klangerna är det inget fel på.

En upprepad figur klingar sakta av som avslutning.