Philip Catherine & Martin Wind

Dela den här recensionen:

Philip Catherine har spelat västkustjazz, hardbop och fusion, men jag tror att småbandsswingen har legat honom särskilt varmt om hjärtat. Formatet och attityden passar hans glimrande teknik och avspänt melodiösa spelstil. Alla dessa sidor kommer också till fullödigt uttryck på Duo art med Catherine och basisten Martin Wind.
I Paul McCartneys fina ballad Jenny Wren närmar sig Catherine försiktigt melodin, medan Wind vilar på tonerna. I Hank Jones Sublime eller Winds egen Song for D har Philip Catherines gitarrspel en annan självklarhet, medan det i en låt som Blues in the closet får ett tyngre driv. Martin Wind är intensivt närvarande, lekfullt klättrande på basen eller i en paradoxalt upplevd reduktion där hans bas mer förnims än hörs.
Varenda spår är ett skimrande mästerstycke. Swingattityden lägger en grund, men hindrar inte mer modernistiska inslag. Och allt är så avspänt, självklart och skenbart enkelt att man häpnar.