Hansan

Dela den här recensionen:

Sångerskan Sofia Talvik har släppt åtta album i eget namn, då inom americana-fältet. På flera av dessa medverkar tyska cellisten David Floer. Denne föreslog ett utvidgat samarbete i duoformat med lite annan typ av musik och med kravet att sångerskan skulle sjunga på svenska. De elva låtarna har de skrivit tillsammans i ett slags ge och ta-process, där cellistens förinspelade idéer blivit utgångspunkten som sångerskan sedan arbetat vidare med och skrivit text till. Det har blivit starka och egensinniga låtar i väl genomarbetade arrangemang, där den femsträngade cellon både står för rytmiskt driv med plockteknik och mer måleriskt och smäktande med stråken, inspelat i lager på lager, så att det blir en fyllig ljudbild. Därtill Sofia Talviks klara och uttrycksfulla stämma och i flera låtar sjunger hon också stämmor i flera lager. Genren är en slags mix mellan folkmusik, visa och pop med en skopa jazz därtill. Mycket charm och känsla i dessa sånger där det finns plats både för stort allvar och lekfullhet. Jag gillar den skarpt.