Iiro Rantala

Dela den här recensionen:

Skivproducenten Siggi Loch hängde med det då okända Beatles på klubbarna i det sjövilda Hamburg i början av 1960-talet. Pianisten Iiro Rantala har storögt följt John Lennon sedan sent 60-tal och gång på gång tappat hakan över hans förmåga att ladda den enklaste melodi med oändligt innehåll. My working class hero är med andra ord ett labour of lover, och det två lägger sig vinn om att göra allt rätt när de tar sig an tolv Lennonklassiker. Rätt ska här tolkas som att både behålla kärnan i varje låt men samtidigt göra något nytt av den. Och som gammal John Lennon-fan är det bara att torrt konstatera att Iiro Rantala gör just det. Och som han gör det! Han ympar till exempel in Bergakungens sal i Norwegian wood, han får Woman att svänga som en grym gospel medan Imagine går från psalm till tindrande ballad och Help pendlar mellan tystnad och vrål. Det är så fantasifullt och variationsrikt och musikaliskt och dynamiskt att varje genomlyssning bjuder på ännu en ny infallsvinkel. I all sin bredd är det musik som funkar lika bra på en klubb som i en konsertsal.