Songhoy Blues

Dela den här recensionen:

Mali levererar – igen. Den första låten tar lyssnaren direkt till detta malinesiska, närmare bestämt songhoyiska driv: ett vasst vokalt utryck (med politiskt och humanistiskt färgade låtar i aktuella teman) med bastant bakgrundssång, handklapp, riffiga gitarrer med ökenbluestouch och – ja, där har vi det.
Ett band bestående av fyra unga killar ur songhoy-folkgruppen, en av Malis många etniska grupper, som länge levt i skymundan i norra Mali. Då killarna fick bli flyktingar i sitt eget land och flydde söderut, kunde de inte vara tysta längre.
Det här är en platta sprungen ur exilens vånda och ur politikens utveckling i landet. Föga visste Malis krigsherrar och islamistiska fundamentalister vad som komma skulle när de kom och ville bestämma över folkets frihet. Man ville begränsa landets otaliga, mångfacetterade musikaliska och kulturella uttryck och allt vad det heter.
Effekten blir ofta det motsatta. Nu väller ännu mer energisk musik på landets gator och det spiller över, även över landets gränser. Det här är ju ”bara” en debut, så mer ska komma. Förmodligen Malis nästa storexport.