Elliot Elliot

Dela den här recensionen:

En särling i svensk jazz är han, artisten, musikern och låtskrivaren Elliot Elliot. Färgstarka låtar i olika stilar och känslolägen passerar revy under resans gång. Många av låtarna skulle man kunna kalla ett slags fusion, inte minst för alla grooves från Morgan Ågrens trummor och Krydda Sundströms bas.

Handplockade musiker hjälper till att genomföra Elliot Elliots vision med musiken, bland andra pianisterna Daniel Tilling och Manne Skafvenstedt, trumpetaren Jonas Lindeborg och vibrafonisten Mattias Ståhl, för att nämna ett fåtal. Breakbeats samsas med stråkar, ösigt följs av måleriskt eller kanske filmiskt rent av. Ett kreativt flöde som känns tämligen hämningslöst, vilket är befriande.

Kreativiteten och att inte fixera sig i en form är typiskt på den här skivan och det blir aldrig tråkigt i artistens sällskap. De nio låtarna är skrivna och producerade av Elliot Elliot som gärna vill ge plats för det råa bredvid det vackra. Skivans titel är en kärleksförklaring till musiken som sådan och det förmedlas väl i en inbjudande jazz, där jazzen är utgångspunkt men inte slutpunkt. En riktigt snygg produktion.