L'Arpeggiata

Dela den här recensionen:

Några av de bästa jazzlåtar som getts ut under 2014 är gamla klassiker. Riktigt gamla. De är inte skrivna på 1930- eller 40-talen utan på 1600-talet! Jo, faktiskt, när ensemblen L’Arpeggiata tar sig an musik av den engelske tonsättaren Henry Purcell görs det i synnerligen jazziga versioner, genialt arrangerade av gruppens teorbist och ledare Christina Pluhar. Kopplingen mellan jazz och barock är dock inte så långsökt som först kan tyckas. Många jazzlåtar bygger ju på ett stadigt ostinato eller annan basgång som det improviseras över och melodin broderas ut, och exakt detsamma gäller mycket barockmusik.
L’Arpeggiata, med medlemmar från ett tiotal länder, räknas som en av de internationellt främsta barockensemblerna men är så långt ifrån purister det går att komma. Tidigare har de gjort flera skivor baserade på sydeuropeisk folkmusik och folklig latinamerikansk barock, och även då har inspirationen från jazz varit tydlig, men här får den bli än mer framträdande.
Dessutom gästar klarinettisten Gianluigi Trovesi och gitarristen Wolfgang Muthspiel för att ytterligare förstärka jazzelementet. Ensemblens fasta medlemmar spelar bland annat barockharpa, sinka, barockgitarr och teorb (en slags luta), och är även de långt ifrån oävna jazzmusiker, i synnerhet cembalisten Francesco Turrisi som här dubblerar på flygel och dessutom bränner av ett melodicasolo. Kontrabasisten Boris Schmidt och slagverkarna David Mayoral och Sergey Saprichev bidrar också i högsta grad till att binda samman de mer renodlade barockpartierna med de jazziga instrumentalavsnitten, och i Pluhars briljanta arrangemang räcker det med ett par toner eller en vispad cymbal för att den övergången ska ske närmast omärkligt.
Sångerna på Music for a while är hämtade från några av de många teaterföreställningar som Henry Purcell komponerade musik till och sjungs av kontratenoren Philippe Jaroussky, sopranen Raquel Andueza och alten Vincenzo Capezzuto, vilka liksom samtliga sexton musiker gör fullständigt bländande insatser.
Jag är totalt charmad och fullständigt kär i den här skivan (det blev jag faktiskt redan några sekunder in på inledande Twas within a furlong) och helt övertygad om att den kommer finnas högt upp på min personliga topplista inte bara för 2014 utan också under många år framöver.