Marketa Irglova

Dela den här recensionen:

Marketa Irglovas karriär fick en blixtstart när hon 2007 debuterade i den irländska musikfilmen Once tillsammans med den etablerade gitarristen i The Frames, Glen Hansard. Året efter blev hon den första tjeckiska kvinnan att vinna en Oscar för filmens titelmelodi Falling slowly, och dessutom den yngsta (19 år) vinnaren någonsin i musikkategorin. Efter en karriär med Hansard i gruppen The Swell Season slog hon sig fri för en solokarriär och släppte 2011 första soloplattan Anar.
Hon bodde då i New York, men flyttade sedan till Island där hon förälskade sig i naturen och en man, som nu bidragit till den andra soloplattan, Muna, isländska för ”att minnas”. Den börjar med kyrkklockor och sakralt klingande kör, men annars är Irglovas spröda röst och pianospel oftast i centrum. Bland en mängd musiker medverkar, liksom på förra plattan, iranska Aida Shahghasemi på daf och sång. Musikaliskt tycker jag att hon utvecklats stort jämfört med Anar. Ibland får jag en känsla – positiv – av en tidig Joni Mitchell, särskilt i några duetter med lillasystern Zuzana.