Sten Sandell

Dela den här recensionen:

Music inside the language var namnet på ett forskningsprojekt och en trippel-cd Sten Sandell gjorde för tio år sedan och mycket av musiken och skivorna pianisten har ägnat sig åt sedan dess har haft ett liknande tema, med svindlande resor in i såväl språk som musik. 

På nya skivan har Inger Christensens inflytelserika diktsamling Det varit utgångspunkt, en ”systemdikt” från det sena 1960-talet som både är strängt komponerad och öppen och allomfattande, om man så vill. Det känns som att improvisationsmusikern Sandell, som likt den danska poeten gärna arbetar inom bestämda ramar, här har hittat en självklar utgångspunkt. I texthäftet, där det även finns bilder, skriver Sten Sandell hur han uppslukades av Det, läste och sjöng orden när han spelade. I drygt sex år har boken varit placerad på notstället vid flygeln och skivan är således en komprimerad sjuttio minuter lång version av en mycket längre process.

Det är ingen enkel musik att ta sig in i. Uppmärksamhet krävs. Samtidigt fascineras jag redan från start och liksom kastas in i musiken, när Sten Sandell läser och smakar på orden och i ännu högre grad när han med djup koncentration låter pianotonerna flyga fram, eller när klavikord, orgel och även elektronik hamnar i förgrunden. Han spelar fenomenalt, på flygeln, och är en mästare att skapa spännande klanger med preparerat piano, det kan vibrera av småljud, och i nästa sekvens sjunker man in i ett transparent dronemoln. Och så dyker orden upp. Igen. Och igen. Inger Christensens diktsvit lever vidare, i en komplex och djupt fascinerande musikdräkt.