New Tide Orquesta

Dela den här recensionen:

Nionde skivan för New Tide Orquesta består av en blandning av gammalt och nytt. Dels låtar från föreställningen Mönster outside, skapad tillsammans med amerikanska koreografen Sidra Bell, dels ett axplock av äldre, lätt omstöpt, material.

Och – precis som vanligt – är det omöjligt att värja sig, lika omöjligt som det är att exakt genredroppa var vi befinner oss. De svepande styckena rör sig makligt mellan kontemplativ kammarmusik och ivrig nuevo tango. Inledande One andas, till exempel, väldigt mycket Piazzolla, medan Piano lånar kärleksfullt från Månskenssonaten. Den personlighetsmässiga bredden blir nästan övertydlig när tredje spåret, Arp, snuddar vid Philip Glass repetitiva drones.

Sammantaget är detta ytterligare en omistlig release för oss vemodiga höstkramare, specialkryddad för undertecknad med personliga favoriten Mute i ny, vänlig men ödslig, kostym.