Seckou Keita

Dela den här recensionen:

Nottingham är numera hemstaden för den senegalesiske koraspelaren och sångaren Seckou Keita. Han föddes på sin mors sida in i den berömda griot-familjen Cissokho och växte upp i Casamance. Öppningslåten Rewmi på denna skiva, hans fjärde, lanserades i Senegal i samband med presidentvalet förra året. Rewmi handlar om ett enat land, av bröder och systrar, vänner och grannar.
Att Seckou Keita bott i Storbritannien i femton år märks endast i låttexterna på skivomslaget som alla är på engelska. Låtarna är starkt förankrade i Seckou Keitas musikaliska arv och sjungs främst på mandinka, wolof och malinke. I sann griot-anda handlar de om hur vi bör leva och bete oss mot varandra, men även om släktskap, längtan och exil.
Skivan har också kryddiga influenser av musik från olika delar av världen. Den är inspelad i nio städer, bland annat Sevilla, Dakar, Havana och Bogotà. Skivan är därför omväxlande − balafon och kalebass blandas med kubanen Michel ”Pata” Salazars basgångar. Det spår som sticker ut mest är Hino med flamencorytmer, framförd på spanska av Inma La Carbonera, tillsammans med Mohamed Diaby som sjunger på bambara. Skivan genomsyras av Seckou Keitas utmärkta koraspelande, sammansmält med lågmälda melodislingor av systern Binta Sousou och Mariama Kouyaté. Stundtals nuddar de en nerv av vemod, stundtals passion och värme. Vackrast är dock Distance, helt instrumental.