! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Jazzarkeologi

Miles Davis

Miles at the Fillmore – The bootleg series vol 3

Skivbolag: Columbia/Legacy
Recenserad av: Magnus Eriksson
Publicerad: 23 jun 2014

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Tredje delen i The bootleg series, avdelning Miles Davis, ägnas dennes konserter på Fillmore i New York i juni 1970. På tidigare utgåvor har varje kväll klippts ner till ett flöde. Nu får vi de fyra konserterna i komplett skick på fyra skivor. Som utfyllnad får vi konserten på Fillmore i San Fransisco några månader tidigare; den finns på Black beauty sedan tidigare.
När jag lyssnar på hela utgåvan, får jag samma upplevelse som av The complete Live at the Plugged Nickel 1965 trots att det handlar om två skilda grupper: den akustiska sextiotalskvintetten respektive det elektriska turnébandet med både Keith Jarrett och Chick Corea på piano; Miles är den enda bandledare som fått Jarrett att spela elpiano, ett instrument han annars kallade en leksak.
Men musiken är fulländad, varje inriktning i sitt slag. Utgåvorna låter oss också följa flera konserter under ett par dagar med överlappande låtlistor. Det förtydligar bilden av gruppernas arbete: de små förskjutningarna och förändringarna från kväll till kväll, den täta dynamiken.
Det finns många liveskivor inspelade åren efter 1970 med Miles Davis skilda elektriska sättningar. Alla visar en fantasi och variationsrikedom som borde varit omöjlig, då musiken i grund och botten är ganska enkel: stor frihet i improvisationer lagda över en rytmisk grund. Men tätheten och rädslan att fastna i det givna, kanske Miles Davis yttersta adelsmärke, skapar en rastlöst oavbruten rörelse framåt. I sin rörelse expanderar musiken även i sidled. Tiden och rummet blir två aspekter av dess inre rörelse.

Annonser