Maria Kalaniemi & Eero Grundström

Dela den här recensionen:

Finlands dragspelsdrottning Maria Kalaniemi och tramporgelns motsvarighet på herrsidan Eero Grundström möts i en uppföljare till hyllade Svalan och det är utomordentligt redan i den inledande, mycket vackra och av Kalaniemi komponerade Erämorsian, Wildwood bride. Den följs av ödsliga Suden tuutu, Wolf’s lullaby, och därefter har Grundström lagt på en modulärsynt på Tulten poiga, Flame boy, och det blir rytmiskt som på en rejvfest. Musikerna har dedikerat skivan till vildmarken och visst hörs det, oavsett om det är lugnt och stilla som på Lohtulaulu, Songs of solace, eller punksnabbt.

Kalaniemis oerhört produktiva bakgrund har jag, det får erkännas, dålig koll på. Grundström har också ett digert cv med munspelsgänget Sväng och duon Juuri & Juuri med mera. Som tramporgelfantast har jag bättre koll på honom och tycker nog att kvaliteten på hans senaste utgåvor varierat, men detta tillhör de bättre. Suggestivt är ett ord som ofta fungerar när folkmusik är som mest spännande, och i kombination med vackra melodier skapar det också riktigt bra skivor. Och varken Kalaniemis ordlösa sång på ett par låtar, eller den modulerande synten gör det hela sämre, snarare mindre förutsägbart.