Mathias Eick

Dela den här recensionen:

Under turnerande i USA drabbades trumpetaren Mathias Eick av stark hemlängtan. Förvånad märkte han att hemlängtan försvann när han kom till Mellanvästern, den landsdel många norrmän liksom många svenskar emigrerade till för dryga århundradet sedan. Det fanns en igenkänning i landskapet som stillade hans hemlängtan. En upplevelse som sedan bildar grunden till de åtta låtarna på nya skivan.
Den första musiker trumpetaren kontaktade när han skulle förverkliga sin musik var violinisten Gjermund Larsen, med erfarenhet också från norsk folkmusik. Samspelet dem emellan är en av skivans stora behållningar, hur episka melodier från trumpeten förvandlas till virvlande dans genom fiolspelet. Stora vidder inspirerade av norskt och amerikanskt landskap samsas med myllan, kreativa spänningsfält mellan det vidsträckta och det jordnära. Ett existentiellt fält som musikerna lyckas gestalta med den äran.
Här återknyter trumpetaren kontakten med pianisten Jon Balke, som också han spelar synnerligen inspirerat. Detsamma gäller övriga medverkande: basisten Mats Eilertsen och trummisen Helge Norbakken. Uppenbarligen har Mathias Eick varit inspirerad, det är ett knippe underbara låtar han komponerat. Med stor värme och mycket luft mellan sig förverkligar musikerna hans idéer.