Ian Lasserre

Dela den här recensionen:

Med brasilianska tropicália-ikonen Gal Gostas bortgång färskt i minnet tar jag mig entusiastiskt an den Bahia-baserade Ian Lasserre, som redan släppt ett antal album som del i den nya generationen som ska föra Brasiliens fenomenala populärmusik framåt. 

Det är ett kort album med korta låtar där Lasserre sjunger mjukt till ett klassiskt bossakomp (gitarr, lätta slagverk, bas, ibland klaviatur). Med Voa sim med ett drivet blåskomp letar sig Lasserre till mer jazzig mark och svänget puttrar i gång lite grand. Även i låten Saudade do abarco skymtar ett jazzigt riv och gnista som annars lyser med sin frånvaro på resten av albumet. Dios mio, var är svänget, spelglädjen? 

Jag önskar att jag kunde säga att detta är ett hyggligt album, men sammantaget, är jag rädd, är det en förvånansvärt avslagen historia där bossanovan (vilket tyvärr alltför ofta är fallet) reduceras till en trallvänlig sommar-
drink, men utan något som helst sting. Min rekommendation är att du ska leta upp vilken skiva som helst med de stora bossa/tropicália-namnen som Gal Gosta, Maria Bethânia, Caetano Veloso eller giganten som också kommer från Bahia: Milton Nascimento. En mer samtida förmåga har vi i Marcos Ruffato.