Johan Örjansson

Dela den här recensionen:

Johan Örjanssons komponerande rymmer inga excesser. Artisten har omfamnat ett tryggt tillbakalutat uttryck bestående av lika delar folktintad rock och uppsluppen popnerv. Det är musik som inte gör bort sig, men som utan nödvändig distinktion i sina mest blygt kärlekskranka stunder också upplevs lätt famlande. Inte minst i relation till de betydligt mer eldiga stunderna som utgör den här skivans sanna behållning.
När Örjansson tar fasta på den crescendosträvande rockmusikens förmåga att med noggrant fokus och målmedvetenhet växa sig långt bortom den enkla treackordstrukturens grundform är det här ett alldeles strålande album, där röst och musik förlöses i smärre rockexplosioner utan att för den skull lämna den aktsamma måttfullhetens väg.
Beklagligt då att balansen mellan uttrycken allt för ofta rubbas och gör den i mångt och mycket löftesrika Melancholic melodies for broken times till en mer än nödvändigt ojämn historia.