Zawa Zawa

Lisa Nordström (elektronik, flöjt, sång) och Mika Takehara (slagverk, vibrafon) har samarbetat i många år, spelat live, jobbat med film, men Meditation on violence är duons första gemensamma skiva. På många sätt känns det som filmmusik; jag saknar bilder, tycker bitvis att det kan vara alltför fragmentariskt, men olika skeenden växer fram i huvudet och skivan klamrar sig fast, även om de åtta i huvudsak instrumentala låtarna mer känns som isolerade öar än delar av en helhet.

Jag simmar mellan låtarna, har svårt att komma i land ibland, ålar mig upp, ligger där på stränderna, andas, lyssnar, hallucinerar, drömmer och tänker på det jag sett av Maya Derens avantgardefilmer, som varit inspirationskälla till skivan. Ett par spår har ekon av Jon Hassells ”fourth world”-musik, den japanske ambientpionjären Hiroshi Yoshimura är en annan parallell liksom Richard Horowitz drömska musik. Lisa Nordströms gamla band
Midaircondo tänker jag mest på när en popmelodi smyger fram.

En musikalisk arkipelag. En kustlinje av klanger. Spår i sanden. Maneter. Snäckor. Kroppar. Fantasin är i rullning.