Boubacar Traoré

Dela den här recensionen:

Det gungar och svänger. Lugnt, luftigt och elegant. Den nu 72-årige Boubacar Traoré, även känd under namnet Kar Kar, har kvar sin småsträva och samtidigt varmt vemodiga sångröst. Liksom de distinkta, melodiska gitarrslingorna som här inramas av kalebass och annat lågmält slagverk. På flera spår hörs Vincent Buchers känsliga munspel, dock mer sparsmakat än på senaste skivan vilket jag ser som en fördel.
För första gången deltar även den traditionella lutan n’goni. Samt sokou, en ensträngad violin med nasal klang. Lägg därtill några spår med Ballaké Sissokos trippande kora och vi får ett varierat sound som sammansmälter västafrikansk tradition med andra ljudkällor.
Förutom en stark nyinspelning av covern Mariama innehåller skivan elva egna kompositioner i Kar Kars typiskt bluesartade stil. Ibland påminner låtarna mycket om tidigare alster, när liknande – ofta pentatoniska – fraser återanvänds. Men tack vare förnyelserna i ljudbilden och den genomgående höga kvaliteten känns detta album ändå nytt och väldigt hörvärt. Att sångtexterna är översatta till engelska och franska i cd-häftet är också ett plus.
För den som vill veta mer om Boubacar Traorés annorlunda musikliv, med början som radiostjärna kring tiden för Malis nyvunna självständighet i början av 1960-talet och ett långt uppehåll innan han återupptäcktes, kan jag passa på att rekommendera dokumentärfilmen Je chanterai pour toi (2002).