Democratoz

Dela den här recensionen:

Den algeriska gruppen Democratoz blandar musikstilar som raï och gnawa med reggae, rock och jazz och använder sig bland annat av traditionella nordafrikanska instrument såsom karkabou (kastanjetter), gallal (en långsmal trumma i lera), jembe (traditionell gitarr) och bendir (en sorts ramtrumma). 

Deras debutalbum, Mazel, är mångfacetterat och visar att nytänkande går att kombinera med traditionella instrument. Alla texter är skrivna på algerisk arabiska av sångaren och låtskrivaren, Sadek Bouzinou, och talar om livet, hopp, svårigheter och politik. För de som förstår språket är förstås låtarna ännu mer intressanta. 

Musiken är lätt att ryckas med i och med sin breda repertoar finns det något för alla smaker. Deras repetitiva refränger och reggaeinfluenser är återkommande. Många av deras spår börjar som reggaelåtar och överraskar under låtens gång med influenser från flera olika musikstilar. Brom brom börjar med rent reggaesound och slutar i jazztoner. Ah ya mammas trumpet- och saxofonsolo är härliga inslag liksom avslutningen med ett elektriskt gitarriff. Här är också raï-influenserna särskilt tydliga. Dounia skulle kunna vara en gammal folkvisa. Den tar lyssnaren på en resa till djupaste Sahara men gruppen lyckas också med konststycket att blanda detta med influenser från amerikanska westerntoner.

Titelspåret Mazels inledning är stark och det är rösten tillsammans med trummorna som gör den här låten speciell. I Mahbous står den akustiska gitarren och de varierande rösterna i fokus och avslutas med ett munspelssolo. Albumet förtjänar att lyssnas på flera gånger eftersom det växer med tiden.