Manu Katché

Dela den här recensionen:

Musik som porlar och flödar finns det ymnigt av på trummisen Manu Katchés nya skiva. Hans eget omisskännligt flyhänta trumspel står ofta i centrum för musiken, olika grooves som de andra musikerna kan luta sig emot. Till de stora vidderna i musiken bidrar framförallt trumpetaren Nils Petter Molvær med ett varmt och intimt spel, han tar aldrig en ton för mycket. Lyriska och mer klassiskt jazziga toner hörs från Tore Brunborgs saxofoner, också de spelade med stor värme. Den här gången har Manu Katché valt att skippa basisten, för att nå andra kvaliteter i musiken. Bastonerna hörs framförallt från Jim Watsons Hammond och piano. Utan bas blir det en luftigare musik än på Katchés tidigare skivor. Inte alls dumt. Mycket luft gör det till en skiva man gärna flyter med i, det är lätt att drömma iväg till dessa toner.