Tigran Hamasyan

Tigran Hamasyan är en i ordets rätta bemärkelse eklektisk pianist som rör sig mellan många genrer, i detta fall jazz, folkmusik och progressiv hårdrock. Öppningen Prelude for all seekers lyckas på sina 4:29 få in många av Tigran Hamasyans signum såsom piano som låter som en gammal radio, tajt fusiongroove med syntmelodier inspirerade av armenisk folkmusik, chuggande metalgitarr och att vissla unisont med pianot så att det inte råder minsta tvivel vem artisten är. 

Skivan fortsätter i samma anda, det här är Tigran Hamasyan extra allt. Fjorton låtar på totalt 72 minuter av mestadels komponerad musik tillsammans med trogna Marc Karapetian på bas och Arthur Hnatek på trummor plus många gäster, exempelvis hela Yerevan State Chamber Choir. 

På E flat Venice – per mané gästar sångerskan Asta Mamikonyan, en låt som står ut med sin lite poppiga sång och avslutas som en dansgolvshit. Fast egentligen står inget ut då alla låtar är sina egna små universum, ofta som berättande historier med titlar som för tankarna till gammal armenisk mytologi. 

Anslaget är episkt och monumentalt som en progressive rock-skiva, produktionen finslipad och musicerandet ekvilibristiskt och idérikt. Skivan är svår att sammanfatta men kan ses som en fortsättning på hans tidigare skivor The bird of a thousand voices och The call within. 

Först och främst är han ändå en fantastiskt begåvad pianist och det är i de små solopianopassagerna jag får mest feeling (och hinner andas lite) innan den täta ljudmassan av komplexa grooves tar över igen. Makalöst inspirerad och inspirerande musik.