Spiken i Kistan

Dela den här recensionen:

Isabell Dahlberg och Mats Källblad, alias Spiken i Kistan, ger utsnitt och ögonblicksbilder från tillvarons utkanter. Det är skarpskurna och konkreta bilder, som fokuserar på öden mer än idéer. Idéerna växer fram ur ödena, de utgör inga beskäftiga postulat för den lyriska iakttagelsen.
Vi möter dansbandssångerskan som försöker göra sig fri, pojken med rockstjärnedrömmar som fastnade på cementfabriken, sjuksköterskan som drömmer sig bort från nattpasset och två bröder på en begravning bland andra. Varje text rymmer ett klassmässigt ställningstagande, men detta skrivs inte lyssnaren på näsan, utan tar långsamt form genom det gestaltade livet.
Framförandena är nertonade med mycket luft i ljudbilden. Någon gång bryter ett dragspel eller en fiol in i det akustiska gitarrkompet, och även Mats Källblads slide förstärker den instrumentala konturen i några av albumets bästa spår.
Så blir den politiska sången meningsfull.