Sten Sandell

Sten Sandell har i ett pågående forskningsprojekt och på flera skivor förenat musik och språk och så är också fallet på Magisk realism, där även bilder tar en större plats än på tidigare utgåvor. En cd med musik, texter av framför allt den danska poeten Inger Christensen, och suggestiva fotografier, av landskap, trädgrenar, skog, olika organismer som förenas. Spår av civilisation dyker upp ibland, eller är det inbillning. Nyanser av rost, grenar som kanske är metall. Bild, språk och klanger vävs ihop till ett konstnärligt mykorrhiza, den fascinerande symbiosen mellan svampar och andra organismer.

Ambitiöst och avancerat men också lustfyllt, när han smackar fram språkljud och spelar piano, orgel och elektronik på hundra olika sätt. Ett tag tänker jag på Conlon Nancarrows märkliga pianomusik, lite senare spelar Sten Sandell orgel som en knäpp Jon Lord i någon minut. De elektroniska elementen fascinerar men ofta tycker jag att det renare pianosoundet är mer intressant. Jag vet inte riktigt varför.

Det sista spåret är en lång tolkning av Inger Christensens texter i svensk översättning av Marie Silkeberg. Sten Sandell läser med tydlig röst, med musiken som pauser eller medspelare. Ett flöde av språk där vissa ord gnistrar till. Jag återvänder till bilderna och tänker att det är där den magiska realismen finns. I svamptrådarna. I trädkropparna. Och någonstans därborta finns alltid ljud. Tystnaden existerar inte.