Chico Mann

Dela den här recensionen:

Vid en första anblick på skivomslaget tror jag att det är Roger Pontares cd jag håller i min hand. En intressant hybrid mellan ett vilt djur och en skäggig människa, täckt av färgglada fjädrar. Men det är långt ifrån. Chico Mann från Brooklyn heter egentligen Marcos Garcia och i musiken gör han skäl för sitt omslag. Hybridiseringen omfattar årtionden av funkgroove, afrobeat, diverse elektroniska effekter, synt, men med en skön refräng som körs om och om igen. En soloröst med pålagd kör som i Gone so long, eller i ösiga Same old clown, där Kendra Morris (New York) tar tonen. Chico Mann är skicklig i sitt mixande. Tyngden ligger alltid på själva rytmen och elektroeffekterna − sången blir nästan ett komplement. Låtarna sjungs ibland på spanska, som i Estrellitas (Little stars) och får inslag av latinorytmer mitt i synten. För mig blir Magical thinking dock inte en favorit, men väl glad loungemusik eller ett dansant partyinslag.