Cesária Évora

Dela den här recensionen:

Cesária Évora gick ur tiden i december 2011, vid en ålder av 70 år. Morna-sångerskan från Kap Verde – en liten ögrupp utanför Nordafrikas västkust – nådde ut långt utanför gängse världsmusikkretsar. Jag vet en äldre kvinna som diggar Vaya Con Dios, Räfven, tradjazz och Cesária Évora samtidigt. Och jag känner ett barn vars första musikaliska möte utanför mammans mage var med just barfotadivans melankoliska musik.
Évora ägde en röst med en vilsam värme och trösterik ton. Hennes skivor och konserter gjorde Kap Verdes traditionella morna-musik till ett fenomen världen över. Afrikanska rytmer och portugisisk fado möttes i hennes musikaliska vision. Gitarr, cavaquinho, fiol, piano och dragspel är några av instrumenten som vävs runt Cesária Évoras stämma.
Jag minns särskilt en stämningsfull konsert i Barcelona 2003. Ja, och en intressant Lira-intervju i Göteborg i mitten av 1990-talet, utförd medelst tolk.
Den här postuma skivan gör hennes musikaliska arv rättvisa. Sångerskans strävsamma producent José da Silva har gått igenom en rad inspelningar som inte fått plats på hennes elva tidigare studioalbum. På papperet kan det låta som en gravskändning eller liknande, men i praktiken är detta ett välkommet tillskott i samlingen.
Många av låtarna var ganska fullgångna redan innan da Silva gläntade på locket, och senare pålägg är varsamt och känsligt utförda. Manu Dibango gästar med marimba på spåret Esperança.