Leaf

Dela den här recensionen:

När holländska multiinstrumentalisten Kati Ran tar sina egna texter och blandar upp dessa med forntida nordisk poesi och shamanska riter sprungna framför allt ur finska Karelen, ackompanjerade av så väl nyckelharpa, mungiga, irländsk bouzouki, finsk kantele med mera kallar hon sig Leaf.
Vid en första anblick framstår detta album, kallat Lys, som ett soloalbum, men börja man gräva lite framgår det att danske Christopher Juul spunnit många trådar – arrangerat, spelat, mixat, producerat, men även bjudit in några musikaliska vänner i sin närhet för att frambringa ljuset.
På Lys får vi höra att Kati även är multispråkig, då hon serverar naturnära hymner i nordisk folkdräkt med mycket rymd på svenska, fornfinska, norska, tyska och engelska med bravur.
Mitt favoritspår blir snabbt Ran (låttiteln syftar på havsdjupets gudinna i den nordiska mytologin) vilket låter som något Sofia Talvik skulle kunna göra. Det börjar som en vaggvisa, ja som en lätt krusning på vattenytan i solnedgången. Men sjön är oberäknelig. När nattens mörker kommer kan små krusningar snabbt växla till skrämmande stark sjögång … Precis som sig bör när vi befinner oss i gränslandet mellan myt, mystik och fantasi.