Bill Laurance

Dela den här recensionen:

Pianisten Bill Laurance är kanske mest känd som en av medlemmarna i jazz/fusion-bandet Snarky puppy, men på denna skiva får vi höra honom helt solo. Lumen är inspelad i S:t Faith Church i London två dagar och nätter i april 2025 och utgivet på tyska Act vilket hörs tydligt på det kristallklara ljudet från Yamaha-pianon; en flygel och ett filtpiano, det vill säga med en tunn filt mellan klubborna och strängarna som ger en dämpad och komprimerad karaktär. 

Fils d’Or och Lumen blinkar till en klassisk pianotradition från 1800-talets salonger, via impressionismen till en nutida blandning av jazz och romantiskt pianospel. Det är väldigt tajt, skickligt spelat och med ett väldigt komprimerat ljud vilket ger låtarna en modern, slick kvalitet. 

På tredje låten Mantra kommer filtpianot in och den linjära melodiska improvisationen från högerhanden slingrar sig över klaviaturet för att nästan koka över av det hårda anslaget och snabba spelet. Dove kommer som ett skönt avbrott där det är mer luftigt och svängigt. 

Bill Laurance beskriver hur känslan av att spela i en tom kyrka mitt i natten gav honom en unik känsla av att musiken ledde honom till vad som skulle spelas, och han själv blev en passagerare. Jag nås tyvärr inte riktigt av den unika känslan, utan skivan lämnar mig med en lite tom känsla av att sakna något, trots det fantastiska musicerandet av denna supermusiker.