Ulf Ivarsson

Dela den här recensionen:

Han är mest känd som basisten som spelar bakom – men även producerat tongivande album med – Thåström. Gävlebördige Ulf ”Rockis” Ivarsson har dock fler strängar än så på sin bas. Han har spelat med alla från Di Leva till Sky High, från Hedningarna till Olle Ljungström. Progressive rock med Paatos, folky singer-songwriter-musik med Nicolai Dunger. När Ivarsson nu begår solodebut under eget namn närmar han sig dock snarare internationella samarbetspartners som Bill Laswell (Material, Herbie Hancock), Youth (Killing Joke, The Orb) och Mick Harris (Napalm Death, Scorn).

Efter några skivor under namnet Beatundercontrol vågar Ivarsson sig här på en skiva uppbyggd enbart kring diverse basinstrument; från en akustisk bandlös bas till en åttasträngad elektrifierad sak. Inga musikaliska gäster i studion. Ivarsson spelar mot sig själv, ensam, på sitt patenterade vis. Det låter Ivarsson oavsett om influensen råkar heta jazz, blues, industri, ambient, world music eller vad. Lite elektroniska effekter och loop-pedaler smygs också med i ljudbilden. Intressant att även själva beatsen är skapade på basen.

Musikstyckena har tillkommit efter improvisationer inför publik, varefter Ulf Ivarsson försökt minnas och återskapa musiken och känslan. De är stämningsskapande, filmiska. Ibland svävande och harmoniska, ibland intensiva och påträngande. Experimentella men inte särskilt svårsmälta. En lyckad kombination. För att tala med arbetsgivare Thåström, så har Ulf Ivarsson i och med Lower zone ”beväpnat sig med vingar”. Nu lyfter vi från marken.