Skivrecension

London is the place for me – The music of young black London 5 & 6
Immigranternas London i retrospektiv Lira Gillar

Diverse Artister

London is the place for me – The music of young black London 5 & 6

Skivbolag: Honest Jon's/Border
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 19 jun 2013

Dela den här recensionen:

Ja, det är ju så här det ska göras. Ska du ge ut cd-skivor 2013 så ska du naturligtvis bjussa på rikligt med liners och bilder, formge det aptitligt och så toppa det hela med att trådbinda hela kalaset, likt forna tiders slitstarka inbundna böcker.
Londonetiketten tillika skivbutiken Honest Jon’s (40-årsjubileum nästa år!) har sedan 2002 excellerat i matiga skivutgåvor som också tilltalar syncentrat. Från 1920-talets Bagdad via Moondog och Tony Allen till Blur-Damon Albarn och electronicafavoriten Actress – Honest Jon’s påhitt är alltid lika spännande att ta del av.
London is the place for me utgör själva flaggskeppet i utgivningen. Den senaste utgåvan innehåller volymerna fem och sex i samma laddning. Och vilken laddning sedan!
Skivorna speglar musiklivet bland den brittiska huvudstadens efterkrigsimmigranter. Livfulla, varierande och bärkraftiga musikscener som förenade musik från skilda håll långt innan termen world music uppfanns i ett labb – eller om det var övervåningen på en pub – i samma stad.
Här hörs tongångerna fläkta friskt från Karibien, Västafrika, Indien och annorstädes. Calypso, highlife, latin, jazz och reggaens föregångare mento ryms alla inom ramarna för dubbelns 39 spår. Särskilt dammigt känns det inte heller. Det här är lite som en föregångare till mods och rude boys. Det unga svarta London, i en tidigare version.
Lord Kitchener får störst utrymme, hela fyra låtar, och sjunger om allt från västindiska flygfän till cricket – som tur är inte inom ramen för samma låttext…
Många låtar har en humoristisk ådra och ämnesvalen inkluderar att gifta sig för pengar, dryckenskap, fotbollsfans, självförsvarssporter, devalvering, Marilyn Monroe och heta kvinnliga engelska poliser.
Lili Verona sjunger dubbeltydigt om pojkvännens ”Big instrument” som han envisas med att fingra på varje natt – och nu vill han att Lili ska ta lektioner. Tungviktskungen Joe Louis föräras en hyllning av Lord Beginner, som namnet till trots knappast är någon nybörjare. Hans låt är snarare en av många tungviktare här som går på knock.


Fler recensioner

Annonser