Horse Orchestra

Dela den här recensionen:

Man får lite samma känsla som vid New Orleans-jazzens återkomst via de vita dixiesnubbarna, liksom när bandet rör sig i sextiotalets frijazz och framåt. Horse Orchestra är unga med gott humör, duktiga, har studerat historien och blickar ut. Septetten kommer från Norden och har rötter på musikkonservatoriet i Köpenhamn. Trumpet, saxofoner, trombon, tuba, piano, basfiol och trummor.
De plockar mest från ytan när de visar upp sitt postmoderna bygge. De kommer nog att gräva djupare om de jobbar vidare. Musiken är underhållande, tempon och stämningar far som en speedad Jim Carrey. Det finns dock glipor att tränga in i, som andra halvan av stycket som kallas 3. I Bachs Erbarm dich mein, O Herre Gott försöker trumslagaren slå in en kil i den envetet stolpigt spelade melodin, men så lätt spräcker man inte Bach. Perk använder lite av samma teknik med en underliggande fast struktur som olika spelare turas om att balansera över. De avslutar med en fot i 1920-talet och snubblar ut från scenen med hämningslös körsång inför en upplivad publik.