Jude Johnstone

Dela den här recensionen:

Det är passande (och antagligen väldigt genomtänkt) att Jude Johnstones åttonde album har fått titeln Living room. Dels är albumet till största delen inspelat i Johnstones vardagsrum, men framför allt lyckas hon förmedla en känsla av avskalad, intim konsert framför några lyckligt utvalda.

Jude Johnstones nämns ofta som en väl förborgad hemlighet, uppskattad av musikerkollegor för sina låtskrivarkvaliteter, men utan förmågan att nå ut till en större publik.

På Living room använder hon fina och lätta penseldrag för att måla en ganska vemodig bild av livet i allmänhet och relationers uppbrott i synnerhet. Det känns lite som att sitta inomhus framför ett värmeljus och titta ut på löv som faller, femgradig höst och horisontellt regn som piskar mot rutan.

Melankoliskt och dunkelt, men vackert i all sin enkla stillsamhet. Johnstones flygel och småhesa soloröst utgör skivans självklara mittpunkt och hennes finsnickrade melodier lyfts fram ypperligt med hjälp av framför allt Bob Liepmans inlevelsefulla cello och Rob van Duurens känsliga pedal steel.

Living room må vara något helt annat än ett upplyftande soundtrack för soliga sommardagar, men som värmande filt och ett flämtande ljus i mörkret funkar den fint.