Olla Vogala

Dela den här recensionen:

Wouter Vandenabeele är violinist och under hans ledning har den belgiska orkestern Olla Vogala gett ut en live-cd som är mycket charmig och innehåller några riktiga pärlor men är aningen svag på slutet. Repertoaren är bredare än en belgisk tjur. Och brölande som en sådan är emellanåt musiken. Men där finns en röd tråd som sträcker sig från Lissabon till Liege via argentinsk tango och arabisk, mer bestämt syrisk musik tack vare Elias Bachouras oud. Övriga instrument som står för det träiga (oud=trä), är mandolin, fiol, kontrabas och viola da gamba medan dobro, dragspel, trombon och står för det metalliska.
Elly Aerden gästar som sångsolist, vi hörde henne på en fin vallonsk skiva nyligen, och Ludo Vandeau har skrivit flera texter och sjunger även han liksom Soetkn Baptist. Ska jag gå in på enstaka visor måste jag nämna Met de meeuw, en sång i Brelsk anda, Le philtre med sång av Aarden, stilla i begynnelsen men stegrande intill den sista 219:e sekunden, samt snabba instrumentala The humours of lasi med en melodi som snabbt gnager sig fast i mitt lager av låtar att knappt märkbart gå och tänka på. Och här finns inte mycket till röd tråd på den musikaliska kroppen. Men det gör väl inte så mycket när det är varierad belgisk världsmusik av högsta kvalitet. Jag vet länder vars folkmusiker har en del att lära av belgarna när det gäller att göra oförutsägbar musik.