Gregory Porter

Dela den här recensionen:

Efter två rosade album på oberoende skivbolag – och två Grammy-nomineringar – debuterar nu den amerikanske sångaren Gregory Porter på legendariska jazzetiketten Blue Note. Och han övertygar från första sekunden. Den lugnande, själfulla No love lost bärs fram av Porters varma, bluesiga barytonröst; tekniskt driven men perfekt balanserad med känsloregistret. Sången samspelar med ett härligt rytmiskt piano från Chip Crawford, några lätta trumvispar från Emanuel Harrold och kompatibla kontrabastoner från Aaron James. Och så en saxofon som släpper in den höga luften genom fönstret.
Gregory Porter gör snygga versioner av Dobey Grays soulklassiker The in crowd och en cool Lonesome lover, som ursprungligen spelades in av Max Roach och Abbey Lincoln. Ty det här är en artist som vägrar sätta skygglappar på sitt skapande. Soul, blues och gospel har alla självklara platser i hans jazzvision. De där Grammy-nomineringarna var ju trots allt i kategorierna jazz respektive r&b. Inte underligt då att Porters musik funkar väldigt bra på människor som inte lyssnar på jazz i vanliga fall. Jo, jag har testat, bara för er skull, kära läsare.
Det här är melodisk jazz, inte alls svårtillgänglig, men samtidigt inte utslätad. I Musical genocide sjunger Porter om den längtan efter musik med själ och budskap som han upplevt att hans publik efterlyst när han mött dem på sina turnéer. Snubben är en stark kompositör också – han är liksom hela paketet.
Titelspåret bygger på handklapp och studsande kontrabas, och rymmer just den 60-talssoul och gospel som Porter omhuldar, mitt i hard bop-land. Några briljanta ballader finns också, som Hey Laura där Gregory Porter nästan närmar sig Norah Jones-trakter.
Annars är det forna tiders storheter han ligger närmast. Det går att uttyda allt från Nat King Cole över Marvin Gaye till Donny Hathaway i Porters vällagrade men välklingande röst.
Kompet är också utsökt. I Water under bridges behövs bara Porters röst och Crawfords piano. Kvintetten är annars den samma som på fjolårets album Be good (Motéma Music).
Sammantaget är Liquid spirit ett helgjutet album från en en cool Porter som vi lär få höra mycket om och av den närmaste tiden.