Richard Spaven

Frågan är om inte den brittiska jazztrummisen har sin absoluta storhetstid just nu. Bandledare som Femi Koleoso, Yussef Dayes och inte minst Richard Spaven är inte bara enormt skickliga trumslagare, de rör sig även otvunget och självklart mellan uttryckssätt och genrer, något som ofta kännetecknat den nya vågen av ung brittisk jazz, vars intensiva framåtrörelse inte tycks mattas av trots outtröttlig intensifiering i över två decennier nu.

Förutom att sitta bakom trumsetet är Richard Spaven också kompositör och producent. Han är en central figur inom London‑scenen och är inte sällan verksam precis i gränslandet mellan jazz, hiphop och elektronisk musik. På Light of day, som är Spavens första release på ett större skivbolag, har han ånyo slagit sig i slang med den långvariga samarbetspartnern Oli Rockberger, och även om Spavens egenutgivna katalog är smakfull har duon den här gången lyckats överträffa sig själva. Med råge.

Light of day är tät och stämningsfull, med en nerv som bottnar i Spavens hypnotiska trumspel. Där Spavens rytmstrukturer tidigare varit komplexa är de nu lösare i konturerna, något som frammanar utmärkta förutsättningar för Rockbergers piano, den norska trumpetaren Nils Petter Molvær och Graeme Blevins flöjt. Rockberger, Molvær och i synnerhet Blevins lyriska linjer och fraser svävar och binder samman harmoniken med Spavens urbana groove och därigenom framträder ett sound som känns både spirituellt och dimmigt nokturnt på samma gång.