Nashenas

Dela den här recensionen:

Nashenas betyder ”okänd” på dari vilket kan tyckas vara ett märkligt artistnamn på ett visserligen något bortglömt men stort namn inom afghansk musik. Men när en ung Mohammad Sadiq Fitrat började spela in musik för Radio Kabul i början av 1950-talet gömde han sig till en början bakom flera pseudonymer. Inom familjen ansågs det inte acceptabelt att vara sångare, så det var enklast att vara anonym.

Den självlärde men ambitiöse Nashenas lyssnade och lärde av något äldre afghanska sångare som Jalil Zaland och idolen K L Saigal, fixstjärna inom indisk filmmusik. Nashenas kallades för Afghanistans Saigal och sjöng såväl Bollywoodhits som tonsatt poesi och egenkomponerade sånger. Han gjorde även karriär inom radion och kulturministeriet, men under 1990-talets turbulenta situation i landet tvingades han fly till först Pakistan innan hela familjen fick asyl i England. 

Nashenas lever fortfarande i London och var delaktig i skivan som presenterar musik inspelat för Radio Kabul, men som senare gavs ut på persiska bootlegs riktade till den afghanska diasporan i Iran.

Skivsamlarna och musikarkeologerna Mads Jensen (som gick bort nyligen efter en tids sjukdom) och Chris Menist har gjort ett detektivarbete för att lokalisera musiken som också visar hur de olika regionerna hänger ihop kulturellt. Nashenas föddes i Kandahar, flyttade till Karachi (då en del av brittiska Indien, senare Pakistan) och hamnade senare i Kabul. Musiken låter i mina öron indisk eller pakistansk, melankolisk, varm, med komp av harmonium och handtrummor, och landar mittemellan den tidens Bollywoodballader och meditativ stämningsmusik.