Willie Nelson

Dela den här recensionen:

Willie Nelson har under ett drygt halvsekel ringat in sina teman och stilar: countrypolitan, honky tonk, evergreens, western swing. De skiljer sig åt sinsemellan. Konstansen finns i behandlingen av respektive tema. På nya skivan följer Willie Nelson evergreenlinjen, vilket antyds av titeln Let’s face the music and dance. Han gör också fina versioner av I can’t give you anything but love och Django Reinhardts Nuages. Evergreenspåret överges dock för några rock- och poplåtar från femtiotalet.
Men hela skivan präglas av Willie Nelsons egensinniga sång och omisskännligt småkantiga gitarrspel. Skivan understryker också att Willie Nelson lyckas bättre med klassisk populärmusik, när han tolkar sångerna i mindre format i stället för att kompas av stor orkester som på tidigare hemsökelser i genren. Det avskalade formatet och några förströdda melodilinjer på gitarren räcker. Det instrumentala överdådet behövs inte.