Lamisi

På senare tid har en rad självständiga och starka afrikanska kvinnor bidragit till att förnya och vitalisera den afrikanska musiken. De har samtidigt använt den till att informera och undervisa om kvinnors generella situation och för att främja unga kvinnors egenmakt. Den senaste att släppa ett sådant album på bolaget Real World är Lamisi från Ghana.

Lamisi har huvudsakligen gjort sig ett namn som jazz- och popsångerska i hemlandet. Men Let us clap är varken eller. Den är en hybrid av traditionella afrikanska rytmer och instrument och den hiphop- och studiomagi som hennes projektpartner, producenten och multiinstrumentalisten Wanlov the Kubolor (med rötter i Ghana och Rumänien) bidrar med.

Trummor och rytminstrument, xylofon, flöjt och den ensträngade fiolen goje blandas upp med elektronik och arrangerade rytmer (elektroniska och akustiska) baserade på invecklade traditionella handklapp-rytmer från norra Ghana. På toppen ligger Lamisis röst, hårt bearbetad i studion med vocoder och autotune.

Men Lamisis och Wanlovs arrangemang sammanbinder skickligt de traditionella och moderna inslagen. Symbiosen i musiken känns fräsch, vital och hypnotiskt medryckande. Och inte minst naturlig. Ironiskt nog är skivans intensivaste spår, Nisaal, praktiskt taget obearbetad – Lamisis röst är i det närmaste naturlig, och de obehandlade slagverken och gojen är det enda ackompanjemanget.

Let us clap bjuder på en musik som inte ber om lov eller ursäkt. Den riktar sig huvudsakligen till unga kvinnor, i en värld där kvinnors rättigheter pressas tillbaka i många länder. Texterna är ämnade att ge visdom: om förändring och etnisk maktkamp (Agol); godhet och vänlighet (Come); anor, historia och kontinuitet (Salma daka); värderingar (Nisaal); och om att leva i nuet (No orgasm in heaven).

Men musiken – rytmerna – är för alla.