Skivrecension

Slammertrans

Ifriqiyya Electrique

Laylet el booree

Skivbolag: Glitterbeat
Recenserad av: Kalle Tiderman
Publicerad: 24 Maj 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Tunisisk-franska Ifriqiyya Electrique tar avstamp i en gammal transritual, banga, som äger rum i den tunisiska öknen till minne av sufi-helgonet Sidi Marzug. Ursprunget till bandet är att två franska musiker, som besökt ritualen helt utan ambition att skapa musik, pö om pö började spela med lokala musiker och sakta växte en moderniserad version av musiken fram.
Idén var att spela vid själva ritualen i Tunisien, inte att bli en internationell akt, men efter lyckat mottagande på hemmaplan gjordes både en skiva och en turné 2017. Andra plattan Laylet el booree fortsätter grävandet i tunisisk trans. Det öronbedövande sound de kallar ”post-industrial ritual” består av call-and-response-sång, trummor, metallkastanjetterna tchektchekas och en och annan skränig elgitarr och bas.
Det mest särpräglade med den bastunga ljudbilden är den intensiva produktionen som lyfter fram slagverken på ett sätt som man vanligen associerar med industriinfluerade band som Ministry och Nine Inch Nails. Men låtarna är fortfarande ritualmusik, inte olik marockansk gnawa, monotona och tämligen enahanda. Men intensiteten imponerar och som liveband är de förmodligen rejält omtumlande.