Kathrine Windfeld Big Band

Dela den här recensionen:

Latency, något i det fördolda? Det finns där, men inte riktigt gripbart. Kanske handlar det om det där svårfångade som gör att en storbandsskiva lyfter sig från mängden av storbandskivor.
Kathrine Windfeld är en dansk pianist, komponist, arrangör och orkesterledare som på senare år hittat en formel för att göra sitt storband till en angelägenhet för inte minst dansk och tysk publik. De har som måndagsband på The Standard Jazzclub i Köpenhamn spelat med folk som trumpetaren Anders Bergcrantz och gitarristen Mike Stern, och kalendern för hösten tätnar. En drös svenska musiker spelar för övrigt i bandet. Gitarristen Viktor Sandström till exempel, som spelar mycket fint i titelspåret här.
Det här är Kathrine Windfeld Big Bands andra skiva, efter debuten med Aircraft, och den kommer inte att passera obemärkt förbi.
Det är en okonventionell och stundtals kolossalt tät musik, rytmiskt rik, kraftfull och luftig och mycket snygg i linje- och färgspel. Blåsorkestreringarna sprakar.
Men så är det ju kompositionerna också, som verkligen är något extra. Jag fastnar för Roadmovie, den roliga Wasp, rena cinemascopejazzen, och den rasande eleganta Elak.
Här finns förstås en rad mycket fina solistiska insatser också: Rolf Thofte Sørensen (trumpet) i Elak, Jakob Lundbak (sopransax) och Windfeld själv i Roadmovie, Göran Abelli (trombon) i den Zappakryddade Double fleisch med flera.
Kathrine Windfeld tar storbandet på nya äventyr. Det er dejlig.