Jonas Kullhammar Quartet

Dela den här recensionen:

När Jonas Kullhammar Quartet bildades för halvtannat decennium sedan bodde tenorsaxofonisten, klubbfixaren och skivbolagsbossen fortfarande hemma i föräldrahemmet. Nu ska pojkrumsaffischerna, skivorna och tändstickasken med den där första jazziga ansiktsbehåringen packas ihop. Lasset går och horisonterna vidgas.
Japp, Jonas Kullhammar Quartet lägger ned verksamheten under hösten och medlemmarna går vidare mot nya äventyr. Först dock två nya album. Låt det vara är kvartettens eminenta, sjunde fullängdsskiva där medlemmarnas intuitiva samspelthet kommer till sin fulla rätt.
Efter senvårens tiotummare med John Coltranes gamla A love supreme i Kullhammarsk tappning utforskar kvartetten här dessa territorier närmare, men rör sig också från Rollins och Monk ända upp till svenska kulttrion Mount Everest. Inspirationen kommer från Kullhammars årslånga paus från scenljuset och det passionerade musicerandet. Ett år med KBT-terapi och ett år som han i omslagstexten beskriver som ”ett av de värsta åren i mitt liv”.
På det maffiga titelspåret får Kullhammar sällskap av såna som Goran Kajfeš, Per Ruskträsk Johansson och pappa Janne Kullhammar, som ju skivdebuterade på egen hand i höstas.
Den lyhörda trummisen Jonas Holgersson och de båda Torbjörnarna Gulz (piano) och Zetterberg (kontrabas) lär inte få ont om uppdrag i framtiden. Kvartetten har nått en stark internationell status som pålitlig jazzleverantör.
Allt är roligt och stilfullt klätt i en parafras till Beatlarnas farvälalbum Let it be. Ett omslag som tidigare även omtolkats av bland andra Laibach.
Kullhammars närmaste projekt är musiken till Mikael ”Call girl” Marcimains filmatisering av Klas Östergrens roman Gentlemen. Att döma av musiken på Låt det vara blir det kanon, för JKQ avslutar med flaggan i topp.