Lovisa Larsson

Dela den här recensionen:

Hon börjar med Röda änglars stad. En traditionell visa. Enkel, klockren och ganska vanlig. I nästa låt, Artist-propaganda, hittar hon mer rätt. Då hamnar vi i en lättsam, medryckande och ganska vitsig svensk vistradition, utvecklad och inlärd i folkhögskolevärlden.
Det finns ett härligt driv i (de flesta av) Lovisas låtar, ett driv som delvis accentueras av hennes spännande röst. Den är nasal, men också varm och följsam – i alla fall när det behövs.
Det musikaliska i all ära, men det är i texterna som Lovisas styrka ligger. Hon blandar humor med allvar, underfundigt med eftertänksamt och ögonblicksbilder från naturen med kommentarer om det samhälle vi lever i.
Men när plötsligt ett par av låtarna är på engelska är det som om en annan sångerska tittat fram. Musiken ändrar karaktär och kombinationen av stillsamma ballader med finstämd fiol skapar en härlig folkpoppig känsla som lyfter såväl Lovisa som min musikaliska upplevelse flera steg.
Men på nästa skiva vill jag nog ha antingen eller – finurlig vissångerska eller folkpop och singer/songwriter. Båda funkar alldeles utmärkt.