Iro Haarla Sextet

Dela den här recensionen:

Iro Haarla skriver i omslaget till plattan med den uppenbart talande titeln Kolibri att hon har inspirerats av fåglar när hon skrivit musiken. Jag kan inte för mitt liv påstå att jag hör några transformerade fågelläten eller kollektivt uppspelt kvitter utan inspirationen verkar ligga på ett mer existentiellt plan. Däremot hör jag en spröd, komplex, stilla, vild, inkännande ”nordisk” musik där samspelet, förtätningen har högre dignitet än enkelspårig fart och fläkt.
Inte för ett ögonblick är musiken inställsam, i stället manar den oavbrutet till uppmärksamhet. Inte för att klangerna skaver eller bråkar utan för att det är många små skeenden som tillsammans bygger helheten: en spansk trumpet här, en övergiven fjällsaxofon där och plötsligt ett kluster av blåsare på gemensam färd mot en rastlös cymbal. Vad musiken berättar låter sig inte riktigt avslöjas. Desto större anledning att lyssna igen!