Maïa Barouh

Dela den här recensionen:

För fransk-japanska Maïa Barouh, som gjorde succé på Urkult 2014, blev katastrofen i Fukushima 2011 ett slags uppvaknande, vilket förde henne till den uråldriga, traditionella nordjapanska musiken. Så skapades albumet Kodama, japanska för ekon.
Jag skulle vilja säga att det som Maïa gjort med den nordjapanska musiken är likt det Mercan Dede gjort med sufi-musiken – adderat electronica och på så sätt skapat något helt nytt som låter … ja, som ett tidlöst ljudlandskap – förhistorisk framtid på nåt sätt.
Men här upphör likheterna, då Kodama för mig ligger betydligt närmare til exempel den samisk-buryatiska samarbetet Nordic Namgar. Det franska då? Ja, på låten Isotopes räknas livslängder för man, kvinna och diverse kemiska ämnen (en dubblering av halveringstiden) upp på franska, och det är väl det jag registrerar.
Kan dock vara så att jag missat något och förvillat bort mig bland ekon, flöjter och intensiva shamanska trummor och tankarna svävat iväg på elektroniska vågor …
Hur som helst är dessa elektriska ekon av japansk folkmusik, skapade och färgade av en globetrotter, ett förträffligt soundtrack till varje världsmedborgares vandring genom livet.