Hedin & Meidell

Dela den här recensionen:

Det är påfallande hur litet intresse som riktats mot klockarnas roll i vårt land. Under tidig medeltid skötte de om klockringningen men snart fick de fler och fler arbetsuppgifter. Många blev prästvigda och blev hjälppräster. Från 1816 skötte de tillsammans med jordemödrarna vaccineringen. De blev skolmästare och senare lärare i folkskolan. Kyrkogårdarna och gravgrävning lades på deras bord.

Framförallt var de ansvariga för musiken i kyrkan. De ledde församlingen i sång och spelade fiol, cello, oboe och till sist orgel. Lönen var sådär men gav möjlighet till andra inkomster. Högmässan på förmiddagen, logdans på kvällen. Klockarna kunde noter och deras spelmansböcker är de bästa källorna för att få insyn i allmogens dansmusik på 17- och 1800-talet.

1995 spelade Höök-ensemblen in en cd runt klockaren Andreas Hööks notbok i Växjö. Nu har Ida Meidell och Jonas Hedin tagit ett rejält tag i notböckerna efter tio klockare från Hässlunda i Skåne till Dorotea i Södra Lappland i norr.

Mycket sällan har en andrastämma noterats i böckerna så här är stämspelet helt Idas och Johans. Johan nyttjar oktavnyckelharpans möjligheter fullt ut. Han knäpper på strängarna, spelar ackord och stämma med med- och motrörelser. Ida spelar med barockens lätta tag om stråke och melodi. Det är en lättsam fröjd. Ida sjunger Klockarfars visa så enkelt och fint.

Ida och Johan har lämnat historiserandet bakom sig och lyckas få gammal musik att kännas ny och samtida. Johans harpa lägger djupa basfundament. Ida spelar melodin utan vibrato. Det är en citronfjäril på besök hos en mullrande uggla. Två soloinstrument som målar hela regnbågen.