Samantha Ohlanders & Linnea Aall Campbell

Dela den här recensionen:

Musiken i Klingande festsalar har spelats in i fem av de stora hälsingska bondgårdar som 2012 fick Unescos stämpel Världsarv. I stora rum, som vid evenemang används på sommaren och vintertid värms upp tillfälligt, lyser stora väggmålningar. Människor klädda i dåtidens mode förekommer i bibliska scener med exotiska växter som ram. Världsarvet har tidigare uppmärksammats musikaliskt: Anders Henriksson och Bengan Janson gjorde 2015 cd:n Hälsingegårdar – Musik till ett världsarv.

Nu har en yngre generation tagit sig an ämnet, med stöd i ett residens – fyra veckors logi i en världsarvsgård plus projektpengar. Samantha Ohlanders och Linnea Aall Campbell, uppvuxna i landskapets folkmusikmiljö, hade förmånen 2020 och forskade även i Hälsinglands folkmusikarkiv i Ljusdal under pandemin.

Det hörs att inspelningslokalerna är rätt kala och låtarna framförs på bästa vis, på två och med vackert stämspel med fioler och viola. Oj vad det klingar! Samantha och Linnea har blandat in gamla inspelningar och låter föregångare presentera låtar, sjunga en psalm eller spela. Arbråspelmannen Olof Nordén, född 1886, får ensam spela Styf Anders brudlåt. Ibland faller de unga de gamla ”i talet”, tar över spelningen och originalet tonas bort. Man får höra hur friskt och respektfullt traditionen lever och utvecklas i en postum gemenskap mellan äldre och yngre artister.

Linnea och Samantha är också två av tre i ensemblen Beata Bermuda och Samantha har turnerat med Sara Parkman med fäbodmusiken i fokus för att lyfta fram kvinnliga kompositörer och traditionsbärare. Senaste riksturnén gjorde Samantha med musikalfilosofiska protesten Landsbygdsupproret.

Skivans musik sträcker sig även till naturens ekande festsalar. Sista spåret är deras beundransvärda improvisationer på kohorn vid Bolletjärn i närheten av Bollnäs. Hör och se deras kohornsinslag på Youtube, där finns en smakbit av festsalsprojektet framförd på Stallet i Stockholm!

Kul idé att låta Delsbostintan (Ida Gawell-Blumenthal) med sin karaktäristiska röst inleda skivan! Hon börjar: ”Hälsingarna har alltid älskat att bo stort och rymligt”. Och så berättar hon om sitt barndomshem, en prästgård i Arbrå. En vass tanke anmäler sig, ”storbönderna, ja, och präster!” Häckade inte de skickliga musikerna i en utanvidsstuga och fick förgylla böndernas kalas mot brännvin och lite mat medan deras barn svälte?

Nä, nu ska vi inte lägga sordin på feststämningen, den här musiken är ju storartad och högst levande. Den ska fortsätta klinga under hygieniska förhållanden i salar, på dansbanor och i lägenheter med centralvärme. Häng med på von Essers storpolska från 1760 – den finns även noterad tvåstämmigt i Gammel-Thores väl spridda häfte 25 spelmanslåtar från Hälsingland.