Nils Økland Band

Dela den här recensionen:

Ska jag beskriva musiken på Kjølvatn med ett enda ord blir det ”stämningsfull”. Och det i allra högsta grad. Nils Øklands hardangerfela och viola d’amore klingar stundtals mjukt och skimrande över Håkon Mørch Stenes mörka slagverk och Mats Eilertsens kontrabas, och stundtals intensivt och nästan skärande. Ibland bygger Sigbjørn Apelands tramporgel upp ödesmättade ljudmattor, som i den ytterst dramatiska Fivreld, och Rolf-Erik Nystrøms sparsamma saxofonspel bidrar också till stämningarna.
Melodierna är ofta fragmentariska, några typiska låtstrukturer förekommer sällan, och det hörs att bandledaren inte sätter några gränser mellan folkmusik, jazz och konstmusik. Musiken är säregen och ofta oerhört vacker, i synnerhet Blå harding med dess stråksolo över en orgelbotten.