Lise Lunde Brennhagen

Dela den här recensionen:

Det finns tre sätt att klara av att lyssna på denna skiva och med det vill jag inte alls säga att detta skulle påverka dess musikaliska kvalitet mer än att den inte är helt lättlyssnad. Man kan försätta sig i ett meditativt tillstånd innan man börjar lyssna. Eller så kan musiken försätta lyssnaren i ett meditativt tillstånd. Det tredje alternativet är att ta den i små doser. 20 låtar med langeleikens metalliska strängaklang på raken är faktiskt i mastigaste laget. Möjligtvis är det lättare för personer från Norge som har vuxit upp med instrumentet, det vore intressant att veta.
Langeleiken är ett gammalt norskt stränginstrument som är besläktad med den svenska hummeln och andra cittraliknande instrument där det finns enstaka melodisträngar med band som på en gitarr och dessutom en uppsättning bordun- eller resonanssträngar som man också kan slå an med olika tekniker. Man spelar med plektrum.
Repertoaren är olika norska danser men särskilt varierat är det uppenbarligen svårt att få instrumentet att låta. Lise Lunde Brennhagen har fått stöd av norska staten i denna utgivning och det gjorde de banne mig rätt i. För det är trots sin entonighet ett spännande instrument, och faktiskt kan jag här hitta likheter med indiska ragor, inte första gånger jag hör kopplingar mellan indiskt och norskt på skiva. Sång på norska med komp på tablas och indiskt harmonium vill jag höra på nästa skiva.