Terakaft

Dela den här recensionen:

Detta malinesiska tuareg-bluesbands fjärde platta är urskön rakt igenom. Musiken är fängslande, suggestiv, en slags meditativ karavan(trans)musik. Det drivna kompet med hypnotiskt lunkande rytmer mejslas fram med hjälp av percussion, elgitarr, bas. Lägg därtill den kraftfulla (både solo- och kör-) sången, blandad med mans- och kvinnoröster på tamasheq (ett tuaregspråk). Och sen handklapp för att ytterligare förstärka rytmen. That’s it. Några personliga favoriter: Aïma Ymaïma, Taddaza, Bas Tela Takaraket samt bonuslåtarna Nak Essanagh och Ouhlin Asnine.
Att lyriken dessutom är fyllig, full av budskap – poetiska bilder eller tunga kommentarer gällande den senaste vapenkonflikten i norra Mali – bidrar förstås till att Terakaft inte är någon dussinvara: de är en berusande dos av den bästa ökenbluesrocken, den tunga och vackra, den traditionella och moderna. Rekommenderas starkt!