Kristin Fjellseth

Dela den här recensionen:

Att lyssna på musik kan ibland vara som att resa. Flyga långt upp ovanför molnen i ett evigt solsken. Lyftas upp och bara slappna av. Det blir som meditation. Och när man öppnar ögonen är färgerna lita starkare. Kroppen lite piggare och livet lite lättare.

Precis detta hände när jag lyssnade på Kristin Fjellseths skiva första gången. Med en blandning av country och folk, visa och singer-songwriter samt en tendens jazz har hon hittat en ljudbild som ger energi och tillför kraft.

Vad det är som gör det är svårt att riktigt sätta fingret på. Men det är något med Kristin Fjellseths lite lätt nasala men ändå mjuka röst. Något med balansen mellan sång och ackompanjemang. Allt är väldigt lagom. Varmt och inbjudande.

Kristin Fjellseth har skrivit och framfört sin egen musik i tjugo år – trots det arbetar hon fortfarande som lärare och jag imponeras över att hon, trots sin talang och kompetens, valt att hålla kvar i det upplägget av sitt liv. Kristin måste med andra ord inte skriva och spela för att försörja sig. Utan gör det för att det är något hon vill och kan. Kanske är det helt enkelt det som hörs genom hela produktionen.