Elida Almeida

Dela den här recensionen:

Debutalbumet Ora doci ora margos fick ett välförtjänt fint mottagande, bland annat här i Lira för två och ett halvt år sedan. Då hade den kyrkskolade sångerskan Elida Almeida snabbt hunnit bli ett namn att räkna med på Kap Verde, inte minst genom att en av hennes låtar valdes som signaturmelodi till en känd tv-såpa.
I mars 2017 kom slutligen Djunta kudjer, en ep med sex låtar som visade att det inte var någon engångshändelse att den unga kapverdiska sångerskan fick till det på skiva. Nu har Elida Almeida, född på ön Santiago, hunnit fylla 24 år och följer upp debuten med Kebrada, en fullängdare innehållande både kärlek- och protestsånger. Med en varm och lättgillad sångröst och kreolska texter visar hon upp en artist som inte behöver gå i Cesária Évoras barfotaspår. Almeida gräver ner tårna djupt ner i sanden och myllan på hemmaplan, ner bland Kap Verde-öarnas traditionella musikstilar. Morna, batuque och funana bär självfallet på dna från andra kulturer, eftersom Kap Verde alltid varit en viktig hamnstad. Återigen bidrar luftiga arrangemang av gitarristen Hernani Almeida till en helhetsbild som är positiv och upplyftande.